Diskriminering och barbariskt förtryck är integrerade i mullornas världsbild och politik. De fortsätter att anhålla kvinnor på gatorna som en viktig del av kampanjen för att kontrllera samhället och genomföra förtryck.
I samband med en massavrättning genom hängning i Gohardasht Prison, väster om Tehran, i februari 2020 dog ett av offren, Zahra Esmaeless, en trebarnsmamma, av en hjärtattack efter att ha sett 16 andra offer bli hängda innan hon själv skulle hängas. Trots detta hängde bödeln hennes döda kropp. Hennes advokat berättade detta efter händelsen.
Den iranska regimen driver systematiskt ett fysiskt, mentalt, ekonomiskt och politiskt våld mot kvinnor och flickor.
Den iranska konstitutionen, som antagits av en kvinnohatande regim, vidmakthåller en pervers och arkaisk tolkning av islam som ett medel att underkuva kvinnor. Det mest förhärskande och tydligaste form av det statligt understödda våldet mot kvinnor i Iran är tvånget att bära slöja (Hijab). Det upprätthålls genom 27 förtryckande institutioner som innefattar den statliga säkerhetspolisen och ”vägledningspatruller” som allvarligt straffar de iranska kvinnor som vägrar att bära Hijab eller som bedöms vara ”oanständigt” beslöjade.
Under mullornas diktatur betyder våld mot kvinnor i Iran att kvinnor lever under regimens strypgrepp där bara misstanken om kvinnlig otrohet kan leda till dödsdom. Susan som är universitetsstudent arbetade med ett projekt med sin professor i hemmet. Susans make som filmade samarbetet, klagade hos rättsväsendet. En domare som tycktes obekymrad om mannens motiv eller den faktiska händelsen, dömde både Susan och professorn till döden. Domen blev senare omvandlad till 99 piskrapp efter en överklagan.
Kvinnliga politiska fångar döms rutinmässigt till långa perioder av isolering under vilka de förhörs och utsätts för tortyr. Genom att de har tillgång till liten eller ingen juridisk representation eller medicinsk vård, utsätts de för juridisk orättvisa i form av tortyr och för exponering av Coronavirus. Iranska säkerhetsstyrkor är också kända för att använda sexuellt våld mot kvinnor. Irans kvinnor har fått bära bördan av mullornas förtryck under de gångna fyra decennierna.
Maryam Akbari Monfared anhölls den 31 december 2009 och var tvångsmässigt försvunnen i fem månader. Hon hölls i sträng isolering i 43 dagar under denna fängelsetid och förhördes utan tillgång till advokat. Den försvarsadvokat som hade tilldelats henne av den iranska regeringen träffade henne och talade med henne endast under rättegången som bestod av endast en förhandling under mindre än en timme. Hon dömdes till 15 års fängelse av Branch 15 Revolutionary Court i Tehran i maj 2010 för sin ”fiendskap mot Gud” (Moharebeh). Hon har tre döttrar varav den yngsta bara var ett småbarn när hon fängslades.
Maryams tre bröder och en syster har alla blivit avrättade av den iranska regimen. Hennes syster Roghieh och bror Abdi var två av dem som mördades av regimen under massakrerna år 1988. “Roghiehs död var svårare för min mor än avrättningen av hennes tre söner, eftersom Roghieh hade en liten dotter, Mahnaz som var bara tre år gammal när Roghieh blev arresterad, nästan samma ålder som min egen Sara när de separerade henne från mig” säger Maryam. ”När jag tänker på Roghieh, tänker jag på hennes känslor och tankar på Mahnaz, när hon sa nej till förtryckarna.”