Lördagen den 18 april 2026, kl. 15.00 var det dags för förbundets årliga mötet i Spånga. Kvällen innehöll tal, musik och gemensam middag.

Senator Garry Horkan som är en vän till Iranska motståndsrörelsen från Irland talade i det här mötet om Iran och berättade: Vi kan inte fördöma avrättningar i ord medan vi underhåller kontakt med regimen och låtsas som att den är normal. Vi måste fråga varför sanktioner och nya sanktioner inte införts i respons till massavrättningar och varför ingen har ställts till svars. Att avrättningar måste stoppas är inget radikalt krav. Det är det minsta och mest grundläggande som kan begäras. Europa måste sätta ner foten. Vår roll är att INTE vända bort blicken, INTE vara tysta och INTE försöka blidka regimen med diplomati. Överallt måste vi kräva ett regimskifte och fria och rättvisa val i Iran.

Också Struan Stevenson, tidigare ledamot i Europaparlament och en långvarig stödjare av det Iranska folket i sitt tal betättare:

Verkligheten är tydlig: Irans framtid kommer inte att avgöras av främmande makter, utan endast av det iranska folket själva. Tiotals miljoner har gång på gång rest sig i protest, krävt förändring, och det vi bevittnar idag är ingen plötslig företeelse. Det är en del av en lång historia av motstånd som sträcker sig över mer än ett århundrade – en historia skriven i uppoffring, en historia skriven i blod.Idag kolliderar den långa motståndshistorien med krigets förödande verklighet. Den pågående konflikten har fört med sig enormt lidande – familjer har fördrivits, städer har lagts i ruiner, liv har krossats. Ändå, medan bomber faller, förblir fängelserna fulla och tysta. Förtrycket intensifieras, arresteringarna ökar, övervakningen breddas och avrättningarna ökar alarmerande.