Nowruz har sitt ursprung i Persia och är en sekulär semester som åtnjuts av olika trosriktningar. Det började i en av huvudstäderna i det Achaemenidiska riket i Iran och spred sig i regioner som påverkades av iransk kultur, inklusive Azerbajdzjan, kurdiska områden i östra Turkiet och norra Irak, Afghanistan och delar av Centralasien som Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan, Kirgizistan, och Kazakstan.
Nowruz, som betyder “Den nya dagen”, är det iranska nyåret enligt solkalendern, som markerar vårens första dag eller dagjämningen. Firas på den astronomiska norra dagjämningen – vanligtvis runt den 21 mars – betyder det ögonblicket när solen korsar himmelsekvatorn och utjämnar natt och dag. Familjer samlas för att observera ritualer i just detta ögonblick. Nowruz har firats i tusentals år av människor från olika etniska och religiösa bakgrunder.
Termen Nowruz förekom först i persiska uppteckningar på 200-talet e.Kr., men den var betydelsefull ännu tidigare, under det akemenidiska riket (ca 550–330 f.Kr.). På Nowruz kom kungar av olika nationer under det persiska riket med gåvor till den persiske kejsaren, känd som kungarnas kung (Shahanshah). Festivalen var så viktig att den persiske kungen Kambyses II:s utnämning till kung av Babylon legitimerades först efter hans deltagande i Nowruz-firandet.
Nowruz har rötter i zoroastrismen, den första monoteistiska religionen, som betonar kampen mellan gott och ont och sambandet mellan människor och natur. Zoroastrianism var den dominerande religionen i det antika Persiea, och Nowruz tros ha etablerats av Zoroaster, även om dess exakta ursprung är oklart. Sedan Achaemenid-eran har det nya året börjat när solen flyttar från Fiskarna till Väduren, vilket markerar vårdagjämningen.
2010 erkände FN:s generalförsamling den internationella dagen Nowruz som en vårfest av persiskt ursprung som har firats i över 3 000 år. Dessutom, 2009, registrerade UNESCO officiellt Nowruz på listan över mänsklighetens immateriella kulturarv.