Kampanjen ”Nej till avrättningar på tisdagar” har gått in i sin 74:e vecka, med fångar i 47 iranska fängelser som deltar i hungerstrejker. Denna pågående protest belyser den alarmerande ökningen av avrättningar och de försämrade villkoren för fångarna, särskilt eftersom den iranska regimen verkar utnyttja det pågående kriget med Israel för att intensifiera sitt interna förtryck. Kampanj organisatörerna upprepade sina tidigare varningar om att konflikten skulle användas som en rökridå för sådana handlingar, en rädsla som nu tragiskt har materialiserats.
Regimens avrättnings maskineri accelererar som förutspått
I sitt uttalande från den 74:e veckan hade kampanjen ”Nej till avrättningar på tisdagar” tydligt varnat för att ”krig och avrättningar är två sidor av samma mynt av slakt och förtryck från regeringar, och vi varnade för att fångarnas liv är i fara och att trenden med avrättningar kan öka.” Den senaste ökningen av statligt sanktionerade mord bekräftar dessa farhågor. ”Tyvärr slog vår förutsägelse in”, bekräftade kampanjens senaste uttalande. Regimens rättsväsende har varit obevekligt i sin strävan efter dödsstraff. Under den iranska månaden Khordad (ungefär 21 maj till 21 juni 2025) avrättades enligt uppgift minst 140 personer, en dyster siffra som inkluderar fem kvinnor. Bara under den senaste veckan utdömdes dödsdomar till de politiska fångarna Mohammad Darvish Narouei och Yasin Kabdani på vaga och ogrundade anklagelser om ”moharebeh” (krig mot Gud) och ”baghi” (väpnat uppror), utan någon tillstymmelse till en rättvis rättegång. Samtidigt verkställdes avrättningarna av Majid Mosayyebi och Mohammadamin Mahdavi Shayesteh, anklagade för spionage.
Kampanjen väckte också oro över att ”dussintals människor har arresterats i olika städer i hemlighet, vilka kan komma att ställas inför rätta och avrättas utan en rättvis rättegång under krigsförhållanden.”
Evinfängelset: en flammpunkt för ökat förtryck
Situationen i Teherans ökända Evin fängelse har försämrats kraftigt. Efter israeliska flyganfall på måndagen den 23 juni, som enligt uppgift orsakade betydande skador på anläggningen, inklusive kvinnoavdelningen och de allmänna avdelningarna 4, 7 och 8, utnyttjar den iranska regimen det efterföljande kaoset för att ytterligare plåga fångarna. ”Enligt publicerade nyheter har alla allmänna avdelningar i fängelset, inklusive kvinnoavdelningen 4, 7 och 8, skadats allvarligt, och fångarna i de allmänna avdelningarna är belägrade av fängelsevakter, utan vatten och mat, och i en mycket fruktansvärd situation”, stod det i kampanjens uttalande. Fångarna i dessa skadade avdelningar står enligt uppgift inför intensiv press från fängelsedirektören och repressiva säkerhetsagenter att acceptera omedelbar överföring till Stor-Teherans fängelse. För att förstärka dessa farhågor har politiska fångar som hålls på avdelning 209 (under kontroll av underrättelse ministeriet) och avdelning 2-Alef (kontrollerad av IRGC:s underrättelsetjänst) tvångsförflyttats till hemliga platser, vilket väcker allvarlig oro för deras säkerhet och välbefinnande. Det finns också rapporter om att flera fångar har skadats på kvinnoavdelningen och avdelningarna 4, 7 och 8 på grund av attackerna eller efterföljande åtgärder av vakter. Kampanjen uttalade starkt: ”Vi fördömer starkt den tvångsmässiga och plötsliga överföringen av försvarslösa fångar under säkerhets- och repressiva åtgärder.”
Stolt motstånd och brådskande uppmaningar till internationella åtgärder
Trots den intensifierade tillslagen fortsätter kampanjen ”Nej till avrättnings tisdagar” sitt modiga motstånd. Tisdagen den 24 juni, som markerade den 74:e veckan i rad av protester, inledde fångar i 47 fängelser över hela Iran hungerstrejker. Deltagande anläggningar inkluderar Evin fängelset (kvinnoavdelningen, avdelningarna 4 och 8), Ghezel Hesar-fängelset, Karaj centralfängelse, Stor-Teheran-fängelset och många andra runt om i landet.
Samtidigt som kampanjen fördömer attacker mot civila centra som fängelser och sjukhus, lägger den bestämt ansvaret för att skydda fångar på den iranska regimen. Istället ”bevittnar vi hur regimen utvidgar repressiva åtgärder mot fångar.” En direkt vädjan gjordes: ”Kampanjen ’Nej till avrättningar på tisdagar’ uppmanar alla motståndare till krig och avrättningar att inte låta fler människor bli offer och avrättade i krigets olycksbådande skugga. Vi uppmanar alla internationella och mänskliga rättighets forum att sätta press på parterna att stoppa kriget.” Kampanjen uttryckte sin ”djupa oro över situationen för fångar, särskilt i Evin-fängelset och de som dömts till döden, vars tillstånd och vistelseort är okänt.” Kampanjen uppmanade också det iranska folket att ”kräva att fångar friges med alla möjliga medel … särskilt genom att samlas framför fängelser, lämna inte fångarna ensamma i denna kritiska situation.” Kärnkraven förblir ett ”omedelbart eldupphör och frigivning av alla fångar, inklusive politiska och ideologiska fångar.” Den 74:e veckan av kampanjen ”Nej till avrättningar på tisdagar” målar upp en skarp bild av den iranska regimens strategi: att använda externa konflikter som täckmantel för ett intensifierat krig mot fångar. Den alarmerande ökningen av avrättningar, brutaliseringen av fångar i fängelser som Evin och de påtvingade försvinnandena av politiska fångar visar på en kalkylerad ansträngning att krossa oliktänkande genom terror. De orubbliga protesterna från dessa fångar, även inför sådana svåra omständigheter, står som ett kraftfullt bevis på den orubbliga motståndsandan inom Iran. Deras krav på internationell uppmärksamhet och intervention är brådskande larmsignaler som det globala samfundet måste lyssna på för att förhindra ytterligare förlust av liv i händerna på regimens repressiva apparat.