En nyligen publicerad artikel i Irans statliga tidning Farhikhtegan har återigen avslöjat prästerskapets våldsdrivna ideologi och dess politik att fysiskt eliminera politiska motståndare. Tidningen försvarade massavrättningarna 1988 – då mer än 30 000 politiska fångar slaktades – som ”lämpliga och nödvändiga” och till och med som ett exempel på ”hög diskretion” i hanteringen av oliktänkande. I sin upplaga den 12 augusti åberopade Farhikhtegan fallet med den politiska fången Behrouz Ehsani Eslamlou för att hävda att ”hur lämpligt och med stor omsorg avrättningen av delar av terroristgruppen [PMOI] 1988 genomfördes”. Tidningen hävdade vidare att om de politiska fångarna inte hade avrättats, ”skulle terrorcellerna i [PMOI]s Tusen Kvadrater-projekt idag ha mångdubblats; historien måste läsas ur ett dokument perspektiv.”
Tidningen, med kopplingar till den högt uppsatta regim figuren Ali Akbar Velayati, attackerar oppositionen samtidigt som den framställer massavrättningar inte bara som legitima utan också som avgörande för att ”upprätthålla säkerheten”. Denna retorik understryker att massakern 1988 inte var en isolerad händelse utan en del av regimens pågående strategi för organiserat förtryck.