Vad ska man göra med Irans barn dödande regim?

Sedan den omoraliska inkvisitionsapparaten som kallas ”moralpolisen” tog sitt senaste offer den 16 september, har miljontals hjärtan och sinnen förändrats i Iran. Under de senaste 100 dagarna har tusentals kvinnor, män och barn riskerat sina liv över hela landet för att uppmana till frihet, demokrati och jämlikhet.

Under senaste 100 dagar har mer än 750 människor mördats och tusentals andra skadades av säkerhetsstyrkor. Olika uppgifter visar att mer än 30 000 människor arresterades och utsattes för våldtäkt, trakasserier och tortyr. Därifrån minst 65 barn mellan två och 17 år har dödats. Med liten eller nästan ingen insikt om ödet för de som försvann från gatorna, förväntas antal dödande stiga när fler rapporter blir uppenbara.

Eftersom upproret har attraherat alla åldersgrupper, har tillslaget varit urskillningslöst och gjort att ett stort antal minderåriga har dödats eller försvunnit i regimens ”säkra hus” eller fängelsehålor.

Rapporten anger namn och ålder på varje offer, samt var de mördades. Den hittar:

Tretton av offren var flickor och 52 var pojkar.
Fem offer var under 10 år och 60 var mellan 10 och 17 år unga.
Offren kom från 33 städer runt om i Iran.
Det största antalet unga offer rapporterades i Zahedan, huvudstaden i Sistan och Baluchistan-provinsen (15) i den sydöstra delen av landet, följt av Teheran (9) och Piranshahr i Kurdistan-provinsen (4).
De flesta av dessa barn dödades av skott, men några av dem, inklusive Sarina Ismailzadeh, Nika Shakrami, Mohammad Hossein Kamandalo och Maedeh Hashemi, fick diagnosen hjärnblödning eller andra former av inre blödningar. Det senare var en indikation på att säkerhetsstyrkorna hade träffat deras huvuden och andra vitala delar av deras utsatta kroppar med dödlig utgång.
Några skadades på grund av svåra slag och skador och dog efter en tid. Ett exempel är Armika Ghaem Maghami, som låg i koma och kämpade för sitt liv i tio dagar innan hon slutligen dukade av för sina skador.
Stark betoning bör läggas på det faktum att rapporten endast inkluderar bekräftade fall och att det faktiska antalet barnoffer säkerligen är högre, med vissa familjer som är rädda för att avslöja offrens namn på grund av ständiga hot från regimen.

Tragedin har också varit uppenbar i demonstranters slagord, som har ropats i hela Iran såväl som av iranier utomlands: ”Vi vill inte ha en barnmördarregim”!

Regimens 44-åriga styre, som åtnjuter systemisk straffrihet, har inte visat några skrupler när det gäller att döda barn. Ungdomar var bland offren för massavrättningar på 1980-talet. Dessutom, bland de 30 000 politiska fångar som mördades under folkmordet på politiska fångar sommaren 1988, hade några suttit i fängelse sedan början av 1980-talet då de bara var 13-14 år unga.

Även om avrättning av individer under 18 år helt klart är förbjudet enligt internationell lag, är det inarbetat i den iranska regimens rätts- och rättssystem. Myndigheter anser inte att en flicka över 9 år eller en pojke över 15 år är ett barn. I själva verket är den iranska regimen den enda bödeln av barn i världen.

Observation

Under de senaste tre månaderna har regimen, genom att tillgripa ett brutalt tillslag, försökt stoppa det iranska folkets uppror, som har förenat människor från alla generationer och från hela Iran i att kräva att regimen störtas. Den 8 december genomförde juridisk systemet den första avrättningen av en demonstrant i Teheran, följt av att hänga en andra från en kran offentligt bara fyra dagar senare i Mashhad.

Eftersom många människorättsorganisationer och aktivister har uttryckt oro, förväntas regimen genomföra fler avrättningar under de kommande dagarna, särskilt medan större delen av det internationella samfundet är engagerat i julfester.

Icke desto mindre, utan minsta genuina ansträngningar för att förbättra människornas liv, och medan den långa raden av oliktänkande växer snabbt och utan motstycke, har det folkliga upproret inget annat val än att överleva diktaturen såväl som den globala passiviteten.

Eftersom regimen har bevisat att den misslyckas med förmågan och den minsta viljan att ändra inställning, finns det inget annat sätt än ett regimskifte. Det är dags för det internationella samfundet att stå med Irans folk, acceptera deras vilja och erkänna deras rätt att göra motstånd och försvara sig själva.

Denna politisk ändring måste tydligt demonstreras genom att stänga regimens ambassader och utse revolutionsgardet som en terroristgrupp. Teheran måste förstå att dess tjänstemän inte längre är ostraffade från förföljelse.

Artikel 6 i FN-stadgan säger att ”en medlem av Förenta Nationerna som ihärdigt har brutit mot principerna i denna stadga kan uteslutas från organisationen av generalförsamlingen på rekommendation av säkerhetsrådet.”

Det är dags att hänskjuta ärendet om mullornas brott till FN:s säkerhetsråd och att vidta åtgärder för att utvisa denna mordiska regim ur FN.

Stöd vårt arbete för mänskliga rättigheter Bankgiro: 5570-3144

Donation


Smärtsam mordet av Mahsa Amini, den 22-årig kvinna

Niloofar Hamedi som avslöjade Mahsas död, arresterad

UN Special Rapporteur calls for accountability on human rights abuses in Iran

 

 

 No to execution 

A book about situation of human rights in Iran

Crackdown on Iran protests

The recent report of Amnesty International about Iran

Stockholm: Demonstration, Nej till avrättning i Iran den 7 okt

FÖRBUNDETS ÅRLIGA GEMENSKAPS MÖTE

The speech of Javid Rahman the U.N. especial reporter of Human Rights in Iran

Categories